Om ett dygn är det dags att springa Tjejmilen. 24 timmar. I huvudet snurrar många tankar, om än det ena och än det andra.

Vad har jag gett mig in på? Vilket startfält ska jag välja? Ett som är lite snabbare än vad jag tror jag klarar och riskera att jag tar ut mig i början av loppet? Eller ett som är mer rätt i förhållande till min kondition? Är det pinsamt att jag kanske inte kommer klara av att springa/jogga 10 km utan att promenera vissa sträckor? Ska jag dricka sportdryck vid vätskekontrollerna, fast jag aldrig druckit sportdryck tidigare? Ska jag ha med egen musik och hörlurar, eller ska jag njuta av stämningen och musiken längs vägen? Tänk om jag får ont i benhinnorna? Tänk om jag får håll? Vad ska jag äta till frukost? Ska jag äta lunch innan? Kommer jag vara nöjd med min prestation?

Så många, onödiga, tankar. Jag springer "Fun Run", alltså utan tidtagning. Jag har aldrig sprungit ett lopp på 10 km förut. Jag har knappt tränat senaste veckorna. Alltså är det en prestation i sig bara det att ta sig runt banan! Och det vet jag att jag kommer göra. Antingen genom långsam jogg eller genom löpning varvat med promenader. Resten tar jag på känsla och jag tänker vara stolt och nöjd över min prestation, oavsett hur lång tid milen tar för mig. Nästa gång jag springer har jag ju i alla fall en tid att slå!

Jag är dock övertygad om att man med mentala krafter kan både förbättre och försämra sin prestation. Därför ska jag försöka slå undan alla nervösa tankar och istället fokusera på att äta och må gott dessa sista 24 timmarna innan loppet. Och mina tankar ska präglas av tänket "Tjejmilen kommer gå toppen och vara superrolig!".

Den här veckan ska jag alltså köra igång med träningen inför tjejmilen igen. Som en glad överraskning talade mitt träningsschema om för mig att det den här veckan ska springas totalt 27 km, fördelat på fyra pass. Hjälp! Dels har jag aldrig sprungit så mycket på en vecka och dels har jag ju som sagt inte riktigt följt träningsprogrammet helt strikt.

Enligt schemat ska dagens träning bestå av fem kilometer lätt distanslöpning följt av styrketräning. Själv tänkte jag springa 7,5 km och skippa styrketräningen. Man kan ju inte vara allt för lydig så här på direkten efter ett uppehåll heller. Nej men, jag hade tänkt springa hemifrån mitt hem här på Åland till Adams hem här på Åland (en sträcka jag promenerade flertalet morgnar förra sommaren).

Övriga pass ska enligt träningsschemat bestå av 6 km, 7 km och 9 km. Lite varierat hur man ska springa. Långpasset ska springas i den egna långsamma takten, två av passen är intervaller/fartlek och det tredje (dagens) är alltså lätt distans med styrka.

Jag själv är spänd av förväntan för att se hur många kilometrar jag får ihop den här veckan, förhoppningen är givetvis att få ihop minst 27 km.

Hur går det för er med sommarträningen/sommarlöpningen?

Man kan ju tycka att det är dåligt att jag inte har uppdaterat den här bloggen sedan Vårruset. Som jag sprang den 25e maj - snart en månad sen!

Men faktum är att efter vårruset så flyttade jag ut ur lägenheten för sommaren och in på hotell några dagar. Därefter flög jag till London med IntKom och var där några dagar. När jag väl kom hem därifrån gick det en massa dagar innan jag fick ordning på livet. Och så förra veckan fick jag fart i löpträningen igen, men uppenbarligen hängde inte bloggandet med.

Nu är jag dock på gång och efter midsommar blir det tammesjutton träning minst fyra gånger i veckan. Ja, ni hörde mig. F-Y-R-A gånger i veckan. Från att ha ägnat väldigt lite tid åt träning. Nåja, det gör mig gott - det vet jag. Och mitt resultat på Tjejmilen lär ju inte bli sämre av att jag tränar mera, så att säga.

Då är Vårruset sprunget. Jag är nöjd med min tid, trots att jag fick en sämre tid än vad jag hade hoppats på (hoppades på under 30:00 minuter, men fick 31:56). Jag fick jätteont i ena underbenets framsida nästan direkt och tappade då lite motivation. Men det vägdes upp av att det var roligt att springa tillsammans med väldigt många andra. Nu känner jag dock att jag måste, måste, måste fokusera på att träna upp snabbheten - hur ska jag annars klara 10 km under 60 minuter (vilket är mitt mål på Tjejmilen)?!

Nu ska jag ta en lång och varm dusch, det blev nämligen väldigt kallt att sitta och ha picknick direkt efter loppet.

Ikväll ska jag och flera av mina vänner springa Vårruset här i Stockholm. Det är alltså 5 km som man väljer att ta sig runt i sin egen takt. Man kan göra allt från att springa fort till att promenera långsamt. Jag satsar på att göra något där mittemellan. Loppet går av stapeln precis här i närheten av vår lägenhet, så jag har sprungit banan ett par gånger tidigare. Det känns bra att ha koll på hur banan ser ut, så att man kan beräkna ungefär hur man ska fördela energin under loppet. Som tur är så är Vårruset-banan rätt plan och väldigt lättsprungen, så det borde inte bli något problem för min del. Om nu inte pollenallergin väljer att begränsa mitt syreintag...

Jag ser fram emot att springa ikväll, att få testa på hur det är att springa tillsammans med en massa andra och inte minst att se hur jag själv reagerar på att springa med en massa andra. Blir jag tävlingsinriktad? Blir jag peppad? Blir jag frustrerad? Blir jag omotiverad? Ikväll får jag svar på alla mina frågor!

Efter loppet blir det picknick tillsammans med mitt lag och eventuella som hejat på oss. Varje lag får nämligen en picknickkorg - nice!

Nu ska jag dra på mig träningskläderna och sedan vila mig i form de sista timmarna innan loppet.

4,81 km blev det sprunget idag, asfalt hela vägen den här gången också. Det som jag däremot missade idag, det var att ta allerginässpray innan jag stack ut. Det ångrade jag ganska snabbt! Jag tog mig i alla fall igenom de, nästan, 5 kilometrarna i hyfsad fart. 

På onsdag ska jag springa Vårruset, 5 km. Så nu blir det två vilodagar innan jag ska springa loppet. Jag ska se till att få i mig mycket vatten och näring (men inte kolhydrater) innan loppet, då det enbart är 5 km krävs det egentligen inte någon förberedelse - men eftersom det är mitt allra första lopp vill jag så klart kom ut från det med en positiv känsla, något man lättast uppnår om kroppen är i skick!

En fredagskväll. De allra flesta ålänningarna har precis öppnat första ölen och står troligen och grillar någonstans. Själv knöt jag på mig löparskorna och gav mig ut i solskenet (och blåsten). Jag valde en runda som nästan uteslutande bestod av asfalt, för att vänja in benen inför onsdagens Vårrus. När jag kom hem konstaterade jag att det blev 6 km sprunget idag - och jag sprang hela tiden. Visserligen i ett rätt långsamt tempo, men som jag sagt förut - jag tävlar bara mot mig själv. Och för varje gång jag gör framsteg är jag nöjd och glad!

Jag hade nog visserligen klarat av att springa snabbare, men mitt mål med den här rundan var att ta mig springande igenom. Nästa gång jag springer samma runda ska jag se till att hålla snäppet högre tempo.

Men nu ska jag ta fredagskväll på riktigt (nej, inte på ovannämnda sätt - utan med ett varmt bad och sedan en bra bok/tjejtidningar i soffan bredvid familjen)!

Helt i enlighet med träningsschemat bestod dagens träning av 4 km löpning, följt av styrketräning (med den egna kroppen som vikt) och stretch. Om man bortser från den sjuka mängden pollen som envisades med att besvära mig, så var det ett toppenpass! Det känns som att jag börjar få in springet som en rutin, en del av livet. Det är härligt!

Jenny kommenterade det förra inlägget och bad om länk till Spotify-spellistan, och givetvis fixar jag detta!

Run for your life - heter spellistan, passande nog.

Precis innan min mobiltelefon gick sönder hade jag börjat med två goda vanor under mina löprundor. Dels hade jag övergett ljudböckerna, till förmån för fartfylld musik. Och dels hade jag börjat använda appen RunKeeper (istället för appen My Tracks). Det här är två vanor som jag nu (efter ett tags prövning) har märkt att det nya valet är mycket bättre än föregångaren.


Att lyssna på peppande musik medans man springer är säkerligen ingen nyhet för er, men för mig var det en uppenbarelse. När jag ska promenera eller dylikt vinner fortfarande ljudböcker - jag älskar känslan av att vistas ute i naturen eller bland folk på buss/tunnelbana, med en spännande deckare i öronen. Men när jag springer och ska prestera snabbare och bättre hela tiden, är musiken helt klart att föredra. Just nu använder jag Spotify i mobilen för att pumpa ut musik till mina öron. Jag lyssnar från en lista som en bloggare har satt ihop, men planerar att snart sätta ihop en egen spellista inför Tjejmilen.


Appen RunKeeper kan man alltså ladda ner till sin telefon om man har en smartphone. Det fina med den här appen är att den hittills tycks ha mätt alla sträckor och tider korrekt, något som inte alltid stämde helt med My Tracks (jag körde båda apparna samtidigt ett tag och jämförde). Dessutom överförs allt från Runkeeper appen till ens inloggning på hemsidan, så att man lätt får översikt över hur man har tränat. Appen kan även användas på andra former av träning. Dock förstår jag inte hur de tänkte med simningen, lite besvärligt att simma med mobilen med sig... Haha. RunKeeper kan även ställas in så att en röst meddelar dig med jämna mellanrum hur långt du har sprungit, med vilken medelhastighet samt den totala tiden. Det här gillar jag starkt! Speciellt eftersom jag följer ett träningsprogram som ibland föreskriver annan löpning efter x antal kilometer. Utan RunKeeper skulle jag inte ha lika bra koll på träningens detaljer!

Så jag rekommenderar varmt både att skapa en peppig spellista och att börja använda RunKeeper.

Jag var inte lika euforisk efter dagens runda som efter fredagens. Däremot var jag stolt som bara den. För idag klarade jag för första gången av att hitta en passlig fart som kunde ta mig igenom 5 km med jämn hastighet. Det betyder att jag inte promenerade en endaste gång. För många är det här säkerligen ingen bedrift, men för mig är det stort. Känslan av att ha sprungit 5 km non-stop är härlig! Dessutom drog jag den lärdomen av dagens pass, att det inte är lika jobbigt att springa i en jämn takt som det är att hela tiden växla mellan gång och löpning. Efter cirka 1,5 km och fram till sista hundra metrarna var jag knappt andfådd och kroppen tog sig framåt av egen kraft. Utan att jag behövde kämpa! Det är nog det här alla notoriska löpare pratar om när de säger att löpning är så härligt!

Innan jag gav mig ut kände jag hur det stramade på baksidan av höger lår, så jag tänjde lite lätt. Under själva löpningen kände jag inget alls. Jag hade inte ont någonstans - trots att jag annars brukar känna lite värk i någondera av följande: fötterna, underbenens framsida, knäna, håll och ont i nyckelbenen (eller musklerna/senorna där, troligen för att jag spänner mig). Eller så brukar allergin vara besvärlig (idag hade det, återigen, regnat precis innan passet). Men idag - inget bekymmer av något alls!

Ljuvligt.

Dagens pass var alltså enligt träningsprogammet att springa 5 km i sin egna lugna fart.

Det var en helt fantastisk löprunda. Jag tror faktiskt att det var den bästa löprundan sedan jag började springa "på riktigt". Det hade precis slutat regna, så luften var krispig och ren (fri från pollen alltså). Det doftade regnvåt asfalt och regnvåt skog. Jag var nästan helt ensam ute. Musiken i hörlurarna slumpades fram så att varje låt var perfekt för den sträckan jag hade framför mig just då. Jag lekte med lite olika springtekniker för att se vilken som var mest lättsprungen. I slutet ruschade jag till och med spontant upp för en backe jag precis tagit mig nedför. 

Upplägget var följande: 1 km lätt jogg, uppvärmning av kroppen, 3 km i lite snabbare fart (10-20 s/km snabbare än den egna lugna farten), 1 km nedjogg.

Nu hoppas jag bara på fler sådana här löprundor - gärna i kombination med att det har regnat innan så att jag kan andas ordentligt!

Nu har det regnat någon timme och jag har hunnit leka med min nya dator i någon timme. Då är det dags att springa 5 km ute i skogen. Det ska bli spännande att se hur kroppen orkar, så här precis i början av att jag övergått till LCHF-kost.

Jag tror det kommer gå bra! Mentala positiva tankar gör minst halva jobbet, därför peppar jag alltid mig själv mentalt innan träning. Det fungerar! Jag lovar.

Igår hade jag noll energi, så att ta sig ut på en löptur var uteslutet. Jag orkade knappt stå upp den tiden det tog att diska. Japp, det är så kroppen mår första dagarna med LCHF-kost. Desperat efter snabb energi för att kicka igång kroppen. Jag hällde i mig totalt 7 koppar kaffe igår, men det hjälpte inte. Idag däremot börjar kroppen vänja sig vid det nya sockerfria tillståndet. Skönt att ha lite energi igen! Så idag ska det bli en löptur, senare idag. Just nu sitter jag och väntar på regnet som utlovas från 14 och framåt. Visst, det är kanske inte jättekul att springa i regnet. Men när det regnar sjunker allt pollen ner mot marken och luften blir renare - vilket alltså innebär att jag kan andas när jag springer. Och att kunna andas när man springer är ju helt klart en fördel.

Så regnet - kom nu, jag vill ut och springa!