Dagens träning sprang jag, så klart, med mina nya skor som jag köpte på Löplabbet igår. Att springa med nya skor är ju alltid lite av en prövning. Kommer jag få ont någonstans? Får jag skavsår? Blir det lättare eller tyngre att springa? Frågorna är många!


Jag märker absolut av att jag hade nya skor, för fötterna envisades med att spänna sig även fast jag bad dem slappna av. Dessutom kände jag pyttelite värk i vänstra knäet. Men jag tror att knäet bara gjorde sig påmint, det gör det emellanåt. Och idag sprang jag ju dessutom lite längre och lite snabbare än vad jag gjort på några veckor. Att jag spände fötterna är något som jag vet kommer försvinna med tiden, bara fossingarna får vänja sig vid de här nya skorna. Den största fördelen jag märkte av så här under förta rundan, det var att jag "flög" fram! Fötterna kändes lätta och varje steg fick ett lättare avstamp. Så jag håller fortfarande fast vid att det här var en mycket, mycket bra investering!

Min rekommendation till er andra som precis ska börja springa är att ta hjälp av butikspersonalen. Ni kanske inte absolut måste gå till ett ställe som erbjuder fullständig service (glasplatta, löpband och så vidare), men gärna en sportbutik där personalen ändå kan en del om skor och fötter! Att få ett par skor som passar ens egna fötter underlättar löpningen - tro mig!

Igår var det dagen med stort D. Det var ju visserligen min födelsedag, men det var inte det viktigaste (faktiskt!), utan det allra viktigaste var att det var dagen jag äntligen införskaffade nya löparskor.

Jag tog Adam i handen och vi begav oss till Löplabbet Tjej på Kungsgatan. Där fick jag ta en nummerlapp och snällt vänta på min tur. När det väl var min tur fick jag dra av mig skor och strumpor, för att ställa mig på en glaspall. Där kollade tjejen från personalen på mina fötter och konstaterade att jag hade något högre fotvalv än "normalt". Efter det fick jag dra på mig ett par lånestrumpor och låneskor (neutrala) för att testspringa på löpbandet. Några sekunder sprang jag medan en kamera filmade mitt löpsteg. Hon i personalen konstaterade att jag lutar fötterna lite inåt när jag springer, så jag behöver skor med pronationsstöd på insidan. Sagt och gjort, hon hämtade ett par andra skor som jag fick testa springa på löpbandet med. Och därefter hämtade hon tre par skor i min storlek och som uppfyllde mina fötters behov. Jag provade mig igenom dem och konstaterade snabbt att det var paret från Asics som föll mina fötter i smaken.

Så fort jag hade bestämt mig för att bli lite seriös med den här löpträningen, så slogs jag av följande tanke. Men skorna då? För alla har vi väl hört att gummi blir gammalt snabbt och att skillnaden mellan gamla skor och nya skor kan utgöra motsvarande skillnad mellan skadad och oskadad. Jag slängde automatiskt en blick på mina högt älskade springskor. De införskaffades för åtminstone fem år sedan, kanske till och med sex år sedan. Eller sju. Men de är bekväma och enda nackdelen är att jag får skavsår på min ena "pektå" (ja, jag har glömt bort vad man lärde sig att tårna heter när man gick på dagis) så fort jag springer mer än några kilometer. Men det felet tror jag faktiskt beror mera på hur jag spänner tårna än på hur skorna är formade. Hur som helst, jag upplever inte att det är några större fel på mina skor. Men när jag jämför dem med mina betydligt nyare inneskor, så kan jag nog erkänna att det är lite annan studs i inneskorna.

Så jag har nog bestämt mig för att ett par nya skor är en bra investering för att få den här löpträningen att fungera så smärtfritt som möjligt. Då dyker ju nästa fråga upp. Ska jag plocka valfria snygga skor från butikshyllan och hoppas att de fungerar - eller ska jag besöka Löplabbet, Runners Store, Intersport eller annan sportbutik som kan hjälpa mig få rätt skor. Med hjälper mig menar jag då att jag ska stå på en spegelplatta så att de kan se hur just min fot ser ut, sedan springa på ett löpband så att de ser hur jag belastar foten och därefter få ett par skor som passar just mig. Det låter ju grymt, för det fattar ju jag också. Att alla har olika fötter och att det är bäst med ett par skor som passar foten. Nackdelen med det här är att jag har en bestämd uppfattning att skorna kommer kosta mer om jag får experthjälp, jämfört med vad det skulle kosta att plocka valfri snygg sko.

Fast jag kanske är beredd att betala lite mera pengar, för att få en sko som jag verkligen kan springa 10 km med. Som jag kanske till och med kan springa ännu längre sträckor med. Om inte annat vore det ju bra att veta vad för typ av fot jag har, så att jag blir lite mera kroppsmedveten. För det är ju onekligen bra att känna sin egen kropp, även fötterna.

Skobekymmer. Varför är det så mycket enklare att köpa ett par snygga pumps?