Då är Vårruset sprunget. Jag är nöjd med min tid, trots att jag fick en sämre tid än vad jag hade hoppats på (hoppades på under 30:00 minuter, men fick 31:56). Jag fick jätteont i ena underbenets framsida nästan direkt och tappade då lite motivation. Men det vägdes upp av att det var roligt att springa tillsammans med väldigt många andra. Nu känner jag dock att jag måste, måste, måste fokusera på att träna upp snabbheten - hur ska jag annars klara 10 km under 60 minuter (vilket är mitt mål på Tjejmilen)?!

Nu ska jag ta en lång och varm dusch, det blev nämligen väldigt kallt att sitta och ha picknick direkt efter loppet.

Ikväll ska jag och flera av mina vänner springa Vårruset här i Stockholm. Det är alltså 5 km som man väljer att ta sig runt i sin egen takt. Man kan göra allt från att springa fort till att promenera långsamt. Jag satsar på att göra något där mittemellan. Loppet går av stapeln precis här i närheten av vår lägenhet, så jag har sprungit banan ett par gånger tidigare. Det känns bra att ha koll på hur banan ser ut, så att man kan beräkna ungefär hur man ska fördela energin under loppet. Som tur är så är Vårruset-banan rätt plan och väldigt lättsprungen, så det borde inte bli något problem för min del. Om nu inte pollenallergin väljer att begränsa mitt syreintag...

Jag ser fram emot att springa ikväll, att få testa på hur det är att springa tillsammans med en massa andra och inte minst att se hur jag själv reagerar på att springa med en massa andra. Blir jag tävlingsinriktad? Blir jag peppad? Blir jag frustrerad? Blir jag omotiverad? Ikväll får jag svar på alla mina frågor!

Efter loppet blir det picknick tillsammans med mitt lag och eventuella som hejat på oss. Varje lag får nämligen en picknickkorg - nice!

Nu ska jag dra på mig träningskläderna och sedan vila mig i form de sista timmarna innan loppet.

4,81 km blev det sprunget idag, asfalt hela vägen den här gången också. Det som jag däremot missade idag, det var att ta allerginässpray innan jag stack ut. Det ångrade jag ganska snabbt! Jag tog mig i alla fall igenom de, nästan, 5 kilometrarna i hyfsad fart. 

På onsdag ska jag springa Vårruset, 5 km. Så nu blir det två vilodagar innan jag ska springa loppet. Jag ska se till att få i mig mycket vatten och näring (men inte kolhydrater) innan loppet, då det enbart är 5 km krävs det egentligen inte någon förberedelse - men eftersom det är mitt allra första lopp vill jag så klart kom ut från det med en positiv känsla, något man lättast uppnår om kroppen är i skick!

En fredagskväll. De allra flesta ålänningarna har precis öppnat första ölen och står troligen och grillar någonstans. Själv knöt jag på mig löparskorna och gav mig ut i solskenet (och blåsten). Jag valde en runda som nästan uteslutande bestod av asfalt, för att vänja in benen inför onsdagens Vårrus. När jag kom hem konstaterade jag att det blev 6 km sprunget idag - och jag sprang hela tiden. Visserligen i ett rätt långsamt tempo, men som jag sagt förut - jag tävlar bara mot mig själv. Och för varje gång jag gör framsteg är jag nöjd och glad!

Jag hade nog visserligen klarat av att springa snabbare, men mitt mål med den här rundan var att ta mig springande igenom. Nästa gång jag springer samma runda ska jag se till att hålla snäppet högre tempo.

Men nu ska jag ta fredagskväll på riktigt (nej, inte på ovannämnda sätt - utan med ett varmt bad och sedan en bra bok/tjejtidningar i soffan bredvid familjen)!

Helt i enlighet med träningsschemat bestod dagens träning av 4 km löpning, följt av styrketräning (med den egna kroppen som vikt) och stretch. Om man bortser från den sjuka mängden pollen som envisades med att besvära mig, så var det ett toppenpass! Det känns som att jag börjar få in springet som en rutin, en del av livet. Det är härligt!

Jenny kommenterade det förra inlägget och bad om länk till Spotify-spellistan, och givetvis fixar jag detta!

Run for your life - heter spellistan, passande nog.

Precis innan min mobiltelefon gick sönder hade jag börjat med två goda vanor under mina löprundor. Dels hade jag övergett ljudböckerna, till förmån för fartfylld musik. Och dels hade jag börjat använda appen RunKeeper (istället för appen My Tracks). Det här är två vanor som jag nu (efter ett tags prövning) har märkt att det nya valet är mycket bättre än föregångaren.


Att lyssna på peppande musik medans man springer är säkerligen ingen nyhet för er, men för mig var det en uppenbarelse. När jag ska promenera eller dylikt vinner fortfarande ljudböcker - jag älskar känslan av att vistas ute i naturen eller bland folk på buss/tunnelbana, med en spännande deckare i öronen. Men när jag springer och ska prestera snabbare och bättre hela tiden, är musiken helt klart att föredra. Just nu använder jag Spotify i mobilen för att pumpa ut musik till mina öron. Jag lyssnar från en lista som en bloggare har satt ihop, men planerar att snart sätta ihop en egen spellista inför Tjejmilen.


Appen RunKeeper kan man alltså ladda ner till sin telefon om man har en smartphone. Det fina med den här appen är att den hittills tycks ha mätt alla sträckor och tider korrekt, något som inte alltid stämde helt med My Tracks (jag körde båda apparna samtidigt ett tag och jämförde). Dessutom överförs allt från Runkeeper appen till ens inloggning på hemsidan, så att man lätt får översikt över hur man har tränat. Appen kan även användas på andra former av träning. Dock förstår jag inte hur de tänkte med simningen, lite besvärligt att simma med mobilen med sig... Haha. RunKeeper kan även ställas in så att en röst meddelar dig med jämna mellanrum hur långt du har sprungit, med vilken medelhastighet samt den totala tiden. Det här gillar jag starkt! Speciellt eftersom jag följer ett träningsprogram som ibland föreskriver annan löpning efter x antal kilometer. Utan RunKeeper skulle jag inte ha lika bra koll på träningens detaljer!

Så jag rekommenderar varmt både att skapa en peppig spellista och att börja använda RunKeeper.

Jag var inte lika euforisk efter dagens runda som efter fredagens. Däremot var jag stolt som bara den. För idag klarade jag för första gången av att hitta en passlig fart som kunde ta mig igenom 5 km med jämn hastighet. Det betyder att jag inte promenerade en endaste gång. För många är det här säkerligen ingen bedrift, men för mig är det stort. Känslan av att ha sprungit 5 km non-stop är härlig! Dessutom drog jag den lärdomen av dagens pass, att det inte är lika jobbigt att springa i en jämn takt som det är att hela tiden växla mellan gång och löpning. Efter cirka 1,5 km och fram till sista hundra metrarna var jag knappt andfådd och kroppen tog sig framåt av egen kraft. Utan att jag behövde kämpa! Det är nog det här alla notoriska löpare pratar om när de säger att löpning är så härligt!

Innan jag gav mig ut kände jag hur det stramade på baksidan av höger lår, så jag tänjde lite lätt. Under själva löpningen kände jag inget alls. Jag hade inte ont någonstans - trots att jag annars brukar känna lite värk i någondera av följande: fötterna, underbenens framsida, knäna, håll och ont i nyckelbenen (eller musklerna/senorna där, troligen för att jag spänner mig). Eller så brukar allergin vara besvärlig (idag hade det, återigen, regnat precis innan passet). Men idag - inget bekymmer av något alls!

Ljuvligt.

Dagens pass var alltså enligt träningsprogammet att springa 5 km i sin egna lugna fart.

Det var en helt fantastisk löprunda. Jag tror faktiskt att det var den bästa löprundan sedan jag började springa "på riktigt". Det hade precis slutat regna, så luften var krispig och ren (fri från pollen alltså). Det doftade regnvåt asfalt och regnvåt skog. Jag var nästan helt ensam ute. Musiken i hörlurarna slumpades fram så att varje låt var perfekt för den sträckan jag hade framför mig just då. Jag lekte med lite olika springtekniker för att se vilken som var mest lättsprungen. I slutet ruschade jag till och med spontant upp för en backe jag precis tagit mig nedför. 

Upplägget var följande: 1 km lätt jogg, uppvärmning av kroppen, 3 km i lite snabbare fart (10-20 s/km snabbare än den egna lugna farten), 1 km nedjogg.

Nu hoppas jag bara på fler sådana här löprundor - gärna i kombination med att det har regnat innan så att jag kan andas ordentligt!

Nu har det regnat någon timme och jag har hunnit leka med min nya dator i någon timme. Då är det dags att springa 5 km ute i skogen. Det ska bli spännande att se hur kroppen orkar, så här precis i början av att jag övergått till LCHF-kost.

Jag tror det kommer gå bra! Mentala positiva tankar gör minst halva jobbet, därför peppar jag alltid mig själv mentalt innan träning. Det fungerar! Jag lovar.

Igår hade jag noll energi, så att ta sig ut på en löptur var uteslutet. Jag orkade knappt stå upp den tiden det tog att diska. Japp, det är så kroppen mår första dagarna med LCHF-kost. Desperat efter snabb energi för att kicka igång kroppen. Jag hällde i mig totalt 7 koppar kaffe igår, men det hjälpte inte. Idag däremot börjar kroppen vänja sig vid det nya sockerfria tillståndet. Skönt att ha lite energi igen! Så idag ska det bli en löptur, senare idag. Just nu sitter jag och väntar på regnet som utlovas från 14 och framåt. Visst, det är kanske inte jättekul att springa i regnet. Men när det regnar sjunker allt pollen ner mot marken och luften blir renare - vilket alltså innebär att jag kan andas när jag springer. Och att kunna andas när man springer är ju helt klart en fördel.

Så regnet - kom nu, jag vill ut och springa!

En veckas vila eller extremt mycket pollen? Ja, något var det i alla fall som påverkade min löpning i negativ riktning. Med tanke på att jag fick ont i magen så lutar det mot att det största problemet var pollen... Jäkla allergi!!

Hur som helst sprang jag 4 km i lagom tempo, men jag lät som en flåsande elefant (flåsar elefanter?) när jag försökte andas trots att det var tungt och svullet i halsen. Väl hemma gjorde jag i alla fall lite styrkeövningar, eftersom det har tillkommit i programmet. Styrka ska läggas till ett av veckans tre pass. Till slut avrundade jag med lite stretch.

På det stora hela är jag nöjd med dagens träning, även om det var lite nedslående att själva löpningen gick så dåligt. Fast om jag känner mig själv rätt så har jag glömt bort det lagom till torsdagens träningspass. Rätt bra egenskap faktiskt, att glömma bort motgångar snabbt!

I senaste inlägget skrev jag att vi ses på söndag, men nu är det tisdag och jag har först nu fått energi till att leva vardagsliv igen. Förra veckan blev det inte ett endaste träningspass, men jag tänker inte skämmas för det. Jag hade så sjukt mycket att göra, så om jag hade klämt in träningen däremellan hade den antingen blivit halvdan eller så hade jag dragit på mig magsår eller liknande. Det känner jag på mig. Nu har livet i alla fall lugnat ner sig lite, det är (nästan) bara skolarbete som gäller nu fram till sommaren.

Som om tjejmilenträningen hade förstått att jag inte hann med träningen förra veckan så börjar den här veckan väldigt milt. 4 km ska jag springa idag och sedan lite styrketräning på det. Det kommer nog gå riktigt bra, trots en veckas vila!

Även här får jag meddela samma sak som jag redan gjort på min andra blogg. I helgen får ni klara er utan mina blogginlägg!

Igår skulle jag springa sex kilometer och dessutom föreskrev träningsschemat viss styrketräning också. Men gårdagen gick i ett och jag han knappt tänka tanken "jag borde springa idag". Så imorse ringde väckarklockan 07:00 för att jag skulle hinna med träningen innan skolan klockan tio. När jag vaknade kände jag mig hängig och inte alls så pigg som jag vanligtvis är varje morgon, oavsett tid. Så jag somnade om. När jag vaknade runt nio var jag fortfarande trött och hängig. Kollade temperaturen och kunde konstatera att jag har lätt feber. Antar att det inte blir något sprunget idag heller... Fasiken, jag som verkligen ville hinna ut alla tre träningspass den här veckan också.

Idag, söndagen den första maj till ära, sprang jag en riktigt bra runda. Den var bra ur flera synpunkter. Dels gillade jag mixen av skog, asfalt, uppför, nedför och plant. Dels var det en längre runda än vad jag sprungit sedan tjejmilenträningen körde igång. Dels gick det riktigt bra att springa. Dels fick jag inte ont i underbenens framsida!

Totalt blev det 6,34 km löpning (med yttepyttelite gång däremellan när jag måste rätta till hårbandet - jäkla hår som stör!). Träningsprogrammet föreskrev 5 km löpning och 1 km gång, så jag fuskade lite (i överkant).

På grund av att jag verkligen, verkligen måste fokusera på skolarbetet idag så blev det varken armhävningar eller situps. Däremot kom jag ihåg att stretcha! Något som nu äntligen börjar kännas. Det är väl musklerna som till slut har vaknat till liv och börjat dra ihop sig av löpträningen.

Nu har jag avklarat de två första veckorna av tjejmilenträningen! Det känns riktigt bra och jag är peppad inför att fortsätta med det här i 18 veckor till - och sedan vidare ända in i framtiden. Jippi!