En fredagskväll. De allra flesta ålänningarna har precis öppnat första ölen och står troligen och grillar någonstans. Själv knöt jag på mig löparskorna och gav mig ut i solskenet (och blåsten). Jag valde en runda som nästan uteslutande bestod av asfalt, för att vänja in benen inför onsdagens Vårrus. När jag kom hem konstaterade jag att det blev 6 km sprunget idag - och jag sprang hela tiden. Visserligen i ett rätt långsamt tempo, men som jag sagt förut - jag tävlar bara mot mig själv. Och för varje gång jag gör framsteg är jag nöjd och glad!

Jag hade nog visserligen klarat av att springa snabbare, men mitt mål med den här rundan var att ta mig springande igenom. Nästa gång jag springer samma runda ska jag se till att hålla snäppet högre tempo.

Men nu ska jag ta fredagskväll på riktigt (nej, inte på ovannämnda sätt - utan med ett varmt bad och sedan en bra bok/tjejtidningar i soffan bredvid familjen)!