5 km non-stop!

Jag var inte lika euforisk efter dagens runda som efter fredagens. Däremot var jag stolt som bara den. För idag klarade jag för första gången av att hitta en passlig fart som kunde ta mig igenom 5 km med jämn hastighet. Det betyder att jag inte promenerade en endaste gång. För många är det här säkerligen ingen bedrift, men för mig är det stort. Känslan av att ha sprungit 5 km non-stop är härlig! Dessutom drog jag den lärdomen av dagens pass, att det inte är lika jobbigt att springa i en jämn takt som det är att hela tiden växla mellan gång och löpning. Efter cirka 1,5 km och fram till sista hundra metrarna var jag knappt andfådd och kroppen tog sig framåt av egen kraft. Utan att jag behövde kämpa! Det är nog det här alla notoriska löpare pratar om när de säger att löpning är så härligt!

Innan jag gav mig ut kände jag hur det stramade på baksidan av höger lår, så jag tänjde lite lätt. Under själva löpningen kände jag inget alls. Jag hade inte ont någonstans - trots att jag annars brukar känna lite värk i någondera av följande: fötterna, underbenens framsida, knäna, håll och ont i nyckelbenen (eller musklerna/senorna där, troligen för att jag spänner mig). Eller så brukar allergin vara besvärlig (idag hade det, återigen, regnat precis innan passet). Men idag - inget bekymmer av något alls!

Ljuvligt.

Dagens pass var alltså enligt träningsprogammet att springa 5 km i sin egna lugna fart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0