Just nu är jag stolt över mig själv. Jag sprang nämligen 9 kilometer i sommarvärmen för en liten stund sedan. Förutom att det här var min längsta löprunda någonsin så var det även min första löprunda där jag hade vatten med mig ut. Utöver detta var det här passet som fick veckan till att bli den vecka jag avverkat flest kilometer totalt.

Jag är otroligt nöjd och glad. Dessutom har jag inte speciellt ont i kroppen heller! Efter onsdagens pass hade jag fruktansvärd värk i underbenens framsida, så ont att jag nästan grät när jag landade hemma. När jag gav mig iväg idag fruktade jag att värken skulle komma som ett brev på posten. Besviken noterade jag nästan direkt att det vänstra benet smärtade ordentligt. Men så efter någon kilometer konstaterade jag att jag inte ägnat benet en tanke och att jag inte heller kände någon speciell värk. Jippii! Det gjorde mig så glad att jag i ren iver sprang någon kilometer till utan att tänka på att det var jobbigt.

Dagens runda var svettig, men ändå härlig. Det var kvällssol och lätt bris, väldigt vackert ute. Fast mest uppskattade jag nog ändå skogspartierna där det var skugga...

1:08 sprang jag på, vilket innebär en hastighet på 7:34 min/km. Något jag ändå är rätt nöjd med! Trots att det ligger en bit ifrån hastigheten jag bör hålla på tjejmilen, då vill jag nämligen klara av 10 km på 60 minuter. Jag antar att det bara är att träna på och satsa på att varje vecka öka farten lite! Nu ska jag låta musklerna vila i ett varmt skumbad.