Jag följer ganska många träningsbloggar. Frilansjournalisten Hannah som ska genomföra en Halvklassiker (efter att ha sprungit Tjejmilen för första gången förra året), Sandra som jobbar på ToppHälsa som ska klara av Tjejklassikern i år, författaren Moa Herngren som gått från soffpotatis till aktiv långdistanslöpare, PT-Fia som bland annat tränar Blondinbella, Terese (har två träningsbloggar!) som är spinninginstruktör och tränar flera gånger per dag ibland och Louise (som jag faktiskt känner på riktigt) som ska springa Stockholm Marathon.

Själv har jag hittills tränat lite så där lagom. Jag gillar gruppträning som Bodypump, Core, Bodycombat och Crossfit. Det har alltså blivit ganska mycket styrketräning och desto mindre konditionsträning sedan jag blev medlem på SATS. Men så väcktes en tanke inom mig, en önskan att springa ett lopp. Att genomföra en tävling. Att visa att jag kan bli en löpare jag med. Även fast jag är 165 centimeter (kort) och absolut inte pinnsmal. Även fast jag egentligen aldrig har sprungit mer än 5-6 km per runda, under de perioder jag hållit igång löpningen. Och sprungit förresten, jag tror nog snarare att det jag sysslat med kvalar in under begreppet 'jogging'. För snabb är jag verkligen inte.

Under lång tid hade jag tre olika hemsidor framme som flikar i min webbläsare. Varje gång jag öppnade internet påmindes jag alltså om beslutet jag behövde fatta. Springa ett lopp eller inte?

Så till slut hände det. Jag fattade ett beslut och vips hade jag denna bekräftelse framför mig. Nu var det alltså dags. Dags att börja träna löpning på riktigt.